Det var juminst sagt ett bra tag sedan jag skrev här, 

och det händer en massa saker i mitt liv hela tiden fast det känns som att det inte gör det.

Jag har ju länge stått i kö för en viktopiration, där man alltså förmindskar magsäcken. Men tror mig ha kommit fram till att jag inte ska göra den. Jag menar, om man har problem med maten så till den grad att man blir sjukligt övervikt, så är INTE svaret opiration. Om man missbrukar knark, opireras man väll inte?!

Visst, jag skulle gå ner i vikt, å inte ha så ont pga att jag var så tung. Men skulle jag verkligen bli frisk? Såklart inte!

Jag har dock inte helt bestämt mig. Jag tror att jag har en god inställning ändå, å inga direkta föreställningar. Vilket e en förutsättning.

Har ändrat mina vanor, å inställningar till mat, hälsa, å träning. Och till livet i stort oxå.

Tittade på mina gammla kläder idag, å kännde inte samma längtan som tidigare. Att bli smal å snygg, å få gå i mina gammla kläder är inte lika viktigt för mig nu. Jag längtade mer efter de kläderna för att de var just kläder, å hela dessutom.

Som det e nu så har jag nästan inga hela kläder alls, köper endast det absolut nödvändigaste, å knappt det längre. Det enda jag längtar efter i klädväg är isf mina härliga stilettklackar   

Nåja, jag ska fundera lite till så kommer jag nog fram till nått jätte bra till slut.

                                    över å ut  

Jag har hela mitt vuxna liv haft en del viktproblem. I 20 års åldern skaffade jag mig bullemi. Ja jag skriver "skaffade" för det e vad jag anser att man gör när man blir missbrukare. Om man hård drar det så har man ju alltid ett val. Missbruk e en sjukdom, jag vet. Sjukdomar drabbas man av, man väljer dem inte, jag vet. Men själva missbruket  e ju ett symtom på något större. Ja det här skulle jag kunna snacka om jätte länge, men just nu ville jag skriva om min vikt. jag återkommer om missbruk, å sjukdomar vid ännu ett glädjande inlägg.

Nåväl, i 20 års åldern skaffar jag mig bullemi. Inte helt konstigt om man tänker på hur jag levde då. Jag hetsåt å spydde alltså, men jag åt mer än jag spydde. Å i samband med att jag blev gravid så slutade jag. Barar det att det hände fortfarande att jag hetsåt å övetåt en del, men inte spydde. Tekniskt sett hade jag inte bullemi längre. Men det ledde ju till att jag gick upp...mycket.

Nu efter två barn, å en MASSA annat *ler* så väger iaf lilla jag nätta 125 kg.

När jag bestämde mig för att gå ner i vikt, så började jag med att tänka på många små saker. För mig handlar det absolut inte om att banta eller nått annat tjafs. Nej, jag ska ha en livsstilsförändring. Så jag tänkte på först att byta från standardmjölk, till lättmjölk. Så när jag tänkt en del på det, å var inne ien "bra fas", bytte jag först till mellanmjölk. Det gick ju bra, å när jag var säker på att jag vant mig ordentligt, så fortsatte jag till lättmjölk.

Det här e ju någonting otroligt litet i en stor prosess att gå ner i vikt. MEN jag anser att alla som jag vet om som ska går ner i vikt, har så jävla brottom. "Jag ska ner i vikt fort som fan, å konsikvenserna skiter jag i". En STOR procent som vill gå ner i vikt, antingen misslyckas, eller går upp igen efter en tid.

Det har tagit mig 30 år att komma till där jag är idag. En livsstilsförändring tar TID. Jag är övertygad om att ju långsammare man tar det när man ska gå ner i vikt, desto större e chansen att man får resultat som varar.

Det här med mjölken var ett tag sedan, å de funkar jätte bra idag. Försökte tom byta till minimjölk, men det funkade inte för mig. Jag bytte ut bregott mot becel oxå, men ska erkänna att jag har bytt tillbaka (vilket inte e världens ende).

Har sedan dess oxå hunnit med att byta smörgåspålägg, till olika magrare alternativ som funkar för mig. Jag köper mer frukt idag, mer nötter, mer miniralvatten, å juice. Jag äter minder snabbmat, gobis, å läsk. MEN har inte förbjutit mig själv att äta det. Just nu kämpar jag som bäst med att byta ut min älskade oboy mot té. Det går minst sagt knagligt, men det får helt enkelt ta den tid det tar. Självklart har jag dåliga dagar då jag bara äter skit, men det e inte hela världen, det e inte hela världen med bakslag heller. Jag har förtroende i mig själv, att jag kommer fixa det...så småningom   

över å ut